— Lever han ännu? sade jag.
— Ja, sihdi. Men han borde …
— Nej, nu skall han buras in, där man hållit mig, bindas och få en trasa i munnen. Eller också den här.
Jag tog hans turban och band för hans mun. Och därpå bundo vi hans armar och ben. Sedan släpade vi in honom dit, där jag haft många, allt annat än behagliga timmar.
Ett par minuter senare var han väl instängd och dörren riglad.
— Men hur ska vi göra nu?
— Mycket enkelt, sihdi, sade Halef. — Man har trott, att jag inte kunde stå på benen och lämnat mig i fred. — Abu-Seïf. har med tolv man begivit sig till Schidda. — Han har med sig mycket pengar åt storscheriffen i Mekka. — Jag smög mig hit och kom en stund före din väktare, som nu är fast! — Jag högg honom så fint om halsen och han stöp. — Resten vet du!
— Tack Halef! — Hur är det däruppe?
— Lugnt!
— Kom! Vi skola försöka!