— Visserligen. — Men ingen känner mig där.
— Och ni kan tala arabiska?
— Ja, alldeles nog för mitt behov.
— Vet ni också huru pilgrimerna ska uppföra sig?
— Även det, men jag tänker inte uppträda som pilgrim. Skulle jag följa deras sedvänjor och underkasta mig deras ceremonier, bedja till Allah och anropa profeten, så vore detta ju en försyndelse mot vår egen tro.
— Man kan ju alltid göra ett offer för vetandet.
— Men inte i ett sådant fall. Hela intresset för mig är blott att ha varit i Mekka och att kunna berätta hur där ser ut. Men inte vill jag spela rollen av pilgrim. Det finns andra än pilgrimer som komma dit.
— Ja, t.ex. köpmän. Men dessa besöka också de heliga orterna där för att bedja.
— Beträffande mig skall man inte kunna kontrollera detta. — Man rider dit härifrån på åtta timmar, sexton om man går. Hade jag en kamel skulle jag vara där på fyra. — Jag anländer alltså, stiger av vid en av portarna, genomvandrar staden med värdiga, långsamma steg och beser helgedomen. — Detta kan inte taga lång tid. En var skall taga mig för en museiman, och jag kan sedan lugnt återvända.
— Det där låter ju ganska enkelt, men vågat är det i alla fall. Jag har hört, att en kristen annars inte får komma Mekka närmare än på nio mil.