— Till er far?
— Även han är död. Men det har — gudi lov — inte gått någon nöd på honom. Sedan jag fick det bättre ha vi ofta skrivit till varandra. — Nu har jag sålt min affär och drar mig så småningom hemåt.
Jag tyckte om mannen. Han visade sig precis som han var. Rik kunde han väl inte anses vara, men han såg ut att kunna ha just så mycket som han behövde.
— Varför far ni inte direkt till Triest?
— Jag har några småaffärer i Maskat och Aden. Men jag är min egen herre. Jag kan gärna bese Röda havet.
— Hur länge tänker ni stanna här?
— Tills ett mig passande fartyg gör an här. Min tjänare är nu som pilgrim på väg till Mekka. Jag väntar honom först om en vecka.
— Nå, då kunna vi ju vara tillsammans!
— Gärna! Utom under ett par dagar. — Emedan också jag skulle ha lust att se Mekka.
— Ni? Vet ni inte att detta är förbjudet för kristna?