— Ni?
— Jo, jag flydde i går ur fångenskap hos en farlig sjörövare. Han är nu i Mekka, men kan redan vara på återväg till Dschidda.
— Det var högst underligt! — En arab?
— Jag kan inte ens angiva honom utan att riskera mitt liv ytterligare.
— Och om detta sade ni i går ingenting.
— Vad var det att tala om? Man hör ju och läser nu ganska ofta att livet blir allt mer prosaiskt och att det icke ges några äventyr. — För någon tid sedan talade jag med en mycket lärd man, som uppställde den tesen, att man kunde resa från Hammarfest i Norge till Kapstaden i södra Afrika och från England till Japan utan att uppleva ens skymten af ett äventyr. — Jag motsade honom inte. Men jag tror att det mest beror på den som reser och hur man reser. En affärsresa eller en på rundresebiljett blir nog så tam, även om det bär av till Celebes eller till Eldslandet. — Jag föredrar häst och kamel framför postvagn och bantåg, kanoten framför ångaren och bössan i stället för välviserat pass. — Jag reser hellre till Timbuktu och Tobolsk än till Nizza och Helgoland. Jag förlitar mig inte på någon vägvisare eller Bädeker. — På en resa till Murzuk hade jag med mig mindre pengar än mången behöver för att från Prag besöka Wien under en vecka och — jag har aldrig behöft klaga på brist på äventyr. — Den som med stora medel besöker Atlasländerna eller Nordamerikas västra stater har alltid ett hinder just i dessa medel. Men den som kommer med tom ficka, den måste t.ex. söka gästfrihet hos beduinerna och göra sig nyttig därför — eller därborta i vilda Västern jaga villebråd och kämpa mot hundra faror. Honom skall aldrig saknas äventyr. — Ska vi hålla vad om, att vi på vår lilla kameltur råka ut för ett äventyr, om än aldrig så litet? — Forntidens kämpar drogo ut för att söka äventyr. — Nutidens hjältar resa som commis-voyageurs — handelsresande — turister — sommarflanörer, badortsgäster eller hotellnärer. Dessa uppleva sina äventyr under paraplyer, vid table d'hôter, säterbodar, vid spelborden och på scating-rinks, skridskobanor. — — Men hur var det; ska vi hålla vad?
— Ni gör mig verkligen nyfiken.
— Förstår nog det, ni kallar nog det för ett äventyr om ni i en djungel får se två tigrar i pelsen på varandra. Jag kallar det ett lika stort äventyr, om jag i skogsbrynet stöter på två myrstackshopar vilkas kamp med hänsyn till mod och kroppskrafter gott kan kallas ett hunnerslag eller en gudaslaktning, ty där erbjudas oss exempel på en sådan uppoffring, lydnad, strategisk eller taktisk beräkning och list, att vi måste förvånas däröver. — Guds allmakt visar sig härligare i dessa småkryp än i de där båda tigrarna, vilka blott därför visa sig så stora för er emedan ni är rädd för dem. — — Men låt oss nu få fram de där kamelerna på det att vi må finna en källa under den värsta hettan.
— Gott! och ni räknar på att vi få ett äventyr?
— Jag är viss därpå.