Han gick. — Jag hade hållit detta lilla tal för honom med viss beräkning. — Ty till en förstlingsritt på kamel hör obetingat en i det romantiska övergående stämning.
FEMTE KAPITLET.
En öknens dotter.
När jag tre kvart senare med Halef befann mig i Albanis bostad, var denne beväpnad till tänderna.
— Stig in! Kamelerna dröja alltjämt. Eller skulle vi inte först ha något i oss?
— Nej, tack!
— Då ta vi med oss proviant. Jag har de här fickorna fulla.
— Men ni ville ju ha ett äventyr? Lämna i så fall provianten hemma. Bli vi hungriga så söka vi upp en duar — tältby. Där få vi dadlar, mjöl, vatten och möjligen också tschekir.
— Vad är en tschekir?
— Kakor, som äro bakade av malda gräshoppor.