— Sallam aaleïkum! Frid vare med dig! hälsade han mig under det att han blottade handen för att taga av kapuschongen.
— Aaleïkum! svarade jag. Vart går din väg här i öknen?
Hans röst hade ett vekt nästan kvinnligt tonfall. Hans hand var visserligen brun men liten och fin, och när kapuschongen föll fick jag se ett alldeles skägglöst ansikte ur vilket två stora, bruna ögon livligt betraktade mig. — En man kunde det gärna inte vara men väl en kvinna.
— Min väg går överallt, svarade rösten. Men vart går din?
— Jag kommer från Dschidda, är på promenadritt och skall återvända.
Hennes minspel förrådde, att hon inte tycktes sätta tro till min uppgift.
— Bor du där i staden?
— Nej. Jag är främling.
— Pilgrim?
Vad skulle jag svara på detta? Jag hade ämnat att här ge mig ut för muhammedan. Men nu bar det emot att svara med en lögn. Och jag sade: