Berodde det på vapnen måste Albani nu vara betydligt överlägsen mig. Men likväl var jag öfvertygad om att den gode mannen från Triest inte dödat någon med sin sarras. Jag svarade emellertid undvikande:
— Jag har ännu inte talat med honom om den saken.
— Med hur många män har du haft intikam, blodshämd?
— Ännu ingen. Min tro bjuder mig att inte ens döda en fiende. Den saken sköter lagarna.
— Men om Abu-Seïf nu kom och ville döda dig?
— Så skulle jag försvara mig. Men i nödfall måste han låta livet, ty nödvärn är tillåtet. — Men du talar om "Sablarnes fader". Känner du honom?
— Jag känner honom! Och du har också hört hans namn?
— Inte bara hört, utan även sett honom.
Hon vände sig mot mig med en snabb rörelse sägande:
— Var? — När?