Mig såg han nästan ut som om han kunnat ställa till en olycka så jag frågade hvad han vidare ämnade göra; hvad han ämnade taga sig till med hustrun och den nya familjemedlemmen.
Han blickade litet förvånad på mig och sade att pojkstackaren ju inte rådde för olyckan. Med honom fick det väl blifva som det var, "men", tillade han, "hustru min ska' ha stryk".
Det lät ju helt lugnande. Jag framkallade en skugga af ett smålöje på hans läppar genom att återställa pipan, som ofördröjligen insattes på sin gamla plats, och så skref jag ut hans likvid.
Han mumlade någonting "till tack för min vänlighet", räckte mig handen och gick. Men i dörren vände han ännu en gång på hufvudet och sade med en bekräftande nick till mig: "jaa, stryk ska' hon ha".
En half timme senare såg jag honom med filten och arbetskläderna hoprullade i ett bylte under armen vandra med långa, jemna steg på vägen åt San Joé. Det föreföll mig som om der legat någonting af en klar, bestämd föresats i hans stadiga fjät och i de taktmässiga bloss han sög ur sin välstoppade pipa samt för hvartannat steg blåste ut i den friska morgonluften.
Inom par minuter försvann han bakom den första skogsdungen på sin väg hem till Kuusamo och sedan har jag icke återsett Antti Ulukka. Men kände jag honom rätt, så fick hon verkligen stryk — och det hade hon ju på det hela taget ärligt förtjenat.
WILLIAM ANILIN.
Till professionen var han egentligen garfvaregesälL hemma från Ylistaro och hette Wille Annila. Men sedan han en tid arbetat på en norrländsk såg och derunder lärt sig litet svenska, ansåg han sitt namn tarfva någon modernisering, och då han ju visste att Anilin var en grann färg, tyckte han att Wilhelm Anilin skulle låta nog så styft såsom namn.
Sedermera hade han begifvit sig till sjös och när han så uppsnappat ett par ord engelska, insåg han genast att Wilhelm klingade ytterst simpelt i bredd med William, hvilket han dädanefter antog som dopnamn. William Anilin var derföre den firma under hvilken han numera dref omkring i verlden och det hade han tillochmed lärt sig skrifva — med en prydlig släng nedantill.
Sjömanslifvet hade han snart fått nog af, hade sedan vistats på olika trakter i Förenta staterna och nu slutligen hamnat nere i tropikerna, der han var kock för ett lag arbetare då jag gjorde hans bekantskap.