— Han är inte här, svarade kassören, och kommer inte hit på en god stund ännu så det är inte värdt du väntar, Jim. — Han önskade tydligen uppskjuta afgörandet af vadet.
— Hvar i h—vete håller han hus, svor Jim. Innan jag går på arbete för honom vill jag bli bekant med honom först, det är inte för mycket begärdt.
— Är det mig ni vill träffa så står jag till tjenst, hörde vi den nya kaptenens röst bakom Jim. Hvad vill ni?
Jim vände sig om och vi stego upp allihop för att se hvad som nu skulle komma. Utanför hade en hop af de värste lymlarne i hela lägret samlat sig, tydligen i förväntan på något extraroligt.
Ett ögonblick mönstrade Jim den nya kaptenen som såg högst lugn, men alls inte nöjd ut.
— Dricka med er vill jag, sade han rått. Här är rom, fortsatte han och tog sjelf en klunk ur flaskan. Nu är det er tur och dricker ni inte så får ni flaskan i skallen. —
Kaptenen vek ett steg tillbaka och drog i detsamma obegripligt flinkt revolvern ur fickan.
— Bort med flaskan, sade han barskt, begagnar ni den så använder jag den här. —
De andra arbetarne trängde framåt också de, och vi beredde oss litet hvar på att ingripa, då den nya kaptenens röst igen hördes:
— Ni andra, sade han halft vänd till dem, har ingenting med den här saken att skaffa. Om karlen här vill ha stryk så kan han få det på ett anständigt sätt, men blanda sig flera i leken så skjuter jag.