Så fick jag en vacker dag, ungefär en vecka derefter, ett telegram från don Luis. "Kom och helsa på oss", lydde det, "tag minst par dagar på er. Luis". Han tycktes behöfva sällskap han också.
Jag for redan med första tåg till Cartago och då jag ej hade lust att vänta tills ångspårvagnen gick, skaffade jag mig en häst och red ned till Agua Caliente. Don Luis hade icke väntat mig föran följande dag då jag kunnat komma ända fram i en bekväm kupé, så att jag tog dem med öfverraskning när jag med ens trädde in i hans rum.
Mariquita satt helt uppkrupen i en stor länstol och läste en bok som tycktes lifligt intressera henne, eftersom hon inte ens såg upp när dörren öpnades. Don Luis satt och rökte vid det öpna fönstret, med båda fötterna på fönsterkarmen och gungade bakåt med stolen, i en ställning så äkta amerikansk att jag skrattade till. Han vände på hufvudet.
— Halloh! ropade han i det han hoppade upp, det var mer än hyggligt af er att komma så snart. Det här börjar bli litet monotont, skall jag säga, men jag vill inte återvända till San José innan jag vet när båten går från Puntarenas. Svärmor är inte så ljuflig och hit får hon inte komma.
Mariquita hade också stigit upp. Hon såg för komisk ut i en modern europeisk drägt, men tyckte synbarligen sjelf att hon var utmärkt lyckad och räckte mig med mycken värdighet handen samt frågade huru jag mådde.
— Hade jag vetat vänta er ren i dag så hade jag låtit henne kläda om sig, sade don Luis. Annars får hon då och då kläda sig på europeiskt sätt för att småningom vänja sig att uppträda som en dam. Mariquita mia, tillade han på spanska, vill du göra oss det nöjet att byta kostym? Vi tycka båda att du är mycket nättare i Costa Rica drägt. —
Hon rodnade litet och såg kanske en smula förtretad ut, men gick ändå genast.
Jag tog upp hennes bok. Det var en berättelse från stora verlden i Europa, en öfversättning af en af Ouidas fantastiska historier, just egnad att förvrida hjernan på en liten vildinna som Mariquita.
— Jag odlar hennes själ, som ni ser, sade don Luis skrattande. — Hon är förtjust i sådana der historier och tror naturligtvis hvarenda galenskap de innehålla.
— Det skulle ni låta bli, svarade jag. Hon blir alldeles tillräckligt vriden genom den beröring hon kommer att ha med verlden, utan att läsa sådant här. Se ni till bara att inte äfventyret får en ledsam upplösning. —