Resultatet af funderingarna blef att han en vacker dag meddelade
Lehtinen sitt beslut att bygga ett uytt hus.
— Det gör du rätt i, försäkrade Lehtinen, som längesedan uppfört en prydlig bostad åt sig invid handelslokalen. — Råd till det har du nog och den gamla kojan är ju också redan dålig. — Huru bra jag ännu kommer ihåg då vi alla hjälptes åt att bygga den!
Det skulle bli ett ståtligt hus, beslöt David, något, som Katie inte behöfde skämmas för ens om någon af hennes Boston-vänner kom för att hälsa på henne. Han valde själf plats för det, ett bra stycke från farmen, på en liten upphöjning nära åmynningen, därifrån man kunde se långa vägar både uppåt och nedåt. Och sedan han rådfört sig med föreståndaren för grannfabriken skref denne på hans begäran till S:t Paul efter en amerikansk byggmästare, som visste huru ett fint hus borde se ut.
Byggmästaren kom och åtog sig att inom sex månader ha huset färdigt. Men David kände sig på nytt tveksam om hela företaget, då han hörde huru mycket det skulle kosta.
Så mycket hade han aldrig tänkt på! Nog hade han ju mera än den summan på banken, men — — —
— "Nå, strunt! nog kommer det ju in mera om man orkar lefva", var hans slutreflexion. "Om det skall bli fint så måste det väl kosta."
Sedan blef det hans största nöje att följa med huru den prydliga byggnaden växte upp. Där fans hvarken en stock eller en sten i hela huset, som han ej sett innan den passades in.
Och mera än en gång tvingade han byggmästaren med oemotståndlig envishet att kassera ett eller annat, som han ej ansåg godt nog.
— Hus bygger man inte alla dagar, argumenterade han. — Det skall stå länge och därför får man inte använda skräp.
Då det slutligen var färdigt och likvideradt gaf han byggmästaren ännu en rund summa för att köpa möbler och annat nödvändigt i S:t Paul. Och då de anlände bad han fru Lehtinen visa huru de skulle ställas upp och allting göras så prydligt som möjligt. Ingenting fick saknas, allt skulle vara i fullt skick, ehuru besparingarna i banken gingo åt så noga, att icke många hundra dollars funnos kvar, då alla uppköp voro värkställda.