Isak bara smålog då han läste Annis bref om saken. I det hela gjorde det ju inte stor skilnad — — hon kunde väl lämna den tjänsten, om så skulle vara. Men just nu var det inte lätt att ens skaffa henne ett hyggligt kvarter — — det gamla boardinghuset var fullt af strejkande — — —
Nå, länge kunde det här eländet väl inte mera räcka — — och hon hade det tills vidare bra nog där hon var — — —
IV.
Deltagarnes i strejken förbittring stegrades dagligen, i mån som å ena sidan hoppet om eftergift från bolagens sida syntes mera aflägset och å den andra svårigheterna att fortsätta striden ökades. Sedan flertalet inom de första veckorna gjort slut på sina besparingar från de goda månaderna, begynte frågan om dagligt bröd allt enträgnare pocka på svar — och oförmågan att besvara den dref allt flera öfver till dem, som yrkade på våldsåtgärder.
De drefvo slutligen sin vilja igenom. Ledarne beslöto att med våld söka tvinga en af hufvudlinjerna att inställa också post- och passageraretågen, de enda, som ännu voro i gång. Lyckades det, så måste vederbörande falla till föga.
Men Johnston uppträdde som medlare.
Innan de skredo till åtgärder, hvilka skulle gifva förtryckarne rätt att erhålla militärskydd för sin egendom, ville han föreslå att de skulle försöka skrämma scabmanskapet på en eller annan linje att lämna arbetet. Gick det inte, så återstodo alltid kraftåtgärderna.
Och i den vägen ville han föreslå C. B. & Q. Där fans en ärkescab, som de andra följde — en usel invandrare, som kommit till landet för mindre än två år sedan utan en cent i fickan — och som nu var deras främsta man. Kunde de drifva honom i väg, så åtog Johnston sig att svara för de öfriga.
Ledarne samtyckte. Det kunde i ingen händelse skada att först vända sig mot en enstaka individ — — därmed var det ej så noga.
Tidigare på hösten hade expressen kommit in kort före solnedgången, vid full dager, så att man ännu kunde urskilja allting på banan och i dess närhet. Men ju längre årstiden skred framåt, desto mera skumt blef det vid tiden för expresstågets ankomst, tills det slutligen i december dånade in på stationen i fullt mörker.