— Jag har pengar kvar, försäkrade Elias — och dem behöfver jag inte då jag kommer fram. Där lär man förtjäna tio mark om dagen.
— Hvarför skulle ni gifva edra pengar åt mig, som ni alls inte känner?
— Ja — inte vet jag, tillstod Elias — men — — men — man måste väl hjälpa den, som inte kan hjälpa sig själf.
Därpå hade hon intet svar till hands. Men hon kunde icke låta bli att tänka på huru annorlunda bokhållaren talat — Det var ändå bra stor skilnad på människor — — —
— Jag är Kristina Andersdotter, från Kauhajoki, sade hon om en stund, som om hon ansett att Elias åtminstone borde veta så mycket om den han ville hjälpa.
Han fattade det också som ett afgörande af saken. Den tycktes honom nu så klar, att han utan vidare begynte meddela henne sina egna planer samt hvad han inhämtat om Michigan. Och det var till en stor del kunskap, hvilken i hög grad skulle förvånat Michiganborna själfva, fastän Elias nog efter bästa förstånd sökt sofra agnarna från hvetet i Härmä-karlens historier.
Kristina insåg nogsamt att icke på långt när allt kunde hänga riktigt ihop, men förstod också att Elias själf talade på god tro. Och sedan hon gjort honom några frågor angående hans eget lif, kunde hon utan svårighet fatta huru han kommit sig till Möykkä såsom tillnamn. Men långt ifrån att känna sig frästad att skratta åt honom, erfor hon tvärtom en halft moderlig och helt kvinlig lust att antaga sig den stora, starka, barnsliga karlen, som visst icke var mycket klok, men i stället bra mycket mera godhjärtad än någon hon förut träffat.
Därför lät hon honom också efter ankomsten till New-York utan vidare invändningar köpa biljetten till Ishpeming. Hennes egna pengar — eller bokhållarens — skulle knappast räckt till för halfva vägen, och då tyckte Elias det var bäst att hon sparade dem.
* * * * *
I Ishpeming var det emellertid ingalunda godt om vare sig arbete eller förtjänst vid tiden för deras ankomst. Allting låg nere för tillfället, och långt ifrån att förtjäna två dollars om dagen funnos där tvärtom hundratal män, som mera än gärna skulle arbetat för blotta födan. Hvart Elias än vände sig möttes han af samma svar: omöjligt att antaga några arbetare!