— Ja, ja! — guldmässlingen är det lika svårt att undgå som den andra, gäckades öfversten. — Man tänker aldrig på huru ytterst små chancerna äro — inte förrän man blifvit behörigen bränd.
— Än ni själf? Inte är det väl häller bara för att andas bärgsluft ni är här?
— Ingalunda. Chicagoluft är god nog för mig, så tjock den än är, om inte tiderna vore så eländigt dåliga. Där var platt ingenting att göra och så begaf jag mig västerut.
— Bara tidsfördrif således, den här utflykten?
— Åhnej! nytta och nöje i förening. Ehuru nöjet härvidlag uppriktigt sagdt är fan så måttligt och utsikterna till nytta åtminstone för ögonblicket obehagligt små. Jag reser med ett kuriositetsmuseum, upplyste öfversten slutligen efter sin långa inledning.
Jag skrattade så jag skakade, medan öfversten först såg förargad ut, men till sist skrattade med.
— Ja, hvad tusan skall man göra? sade han innan jag hämtat mig tillräckligt för att yttra något. — Jag vann hela attiraljen — tält, vagn, hästar, vasbilder och allt det öfriga — på spel af den förra egaren, som ej kunde betala kontant. Och då jag inte kunde få något tillnärmelsevis antagligt pris för skräpet beslöt jag själf försöka drifva affären. — Hade nästan varit bättre om jag låtit honom behålla alltsamman!
— Huru så? har den skäggiga kvinnan blifvit kär och låtit raka sig? eller den feta flickan magrat så kopparna inte hållas på brickan?
— Åh, drag för — — — morrade öfversten. — Kom och tag en whisky så skall jag tala om historien. Grina sedan om ni har lust.
— Utrustningen för museet och tillbehören värderades till femtonhundra dollars, berättade öfversten så snart vi inmundigat whisky'n — utom gorillan, som ensam kostade tvåhundra. Fjorton hundra hade jag vunnit, så jag fick ro ut med trehundra i kontanter. Affären har gått rätt bra här ute i västern, ehuru utgifterna äro oförsvarligt stora. Men jag tar tjugufem cents i entrée i stället för tio i städerna. Alla ville se gorillan, som kunde röka pipa och göra några andra konster. Det andra skräpet brydde de sig inte om. Men sista måndag dog gorillan — ja, för resten var det bara en stor babian. Min sekreterare var full lördag afton och glömde att stänga fönstret i vagnen. På söndagen blef det lunginflammation och måndag afton dog den. Sedan dess går affären med förlust och i det här eländiga hålet fins ju inte ens någon, som kunde stoppa upp kräket.