— Såg ni! frågade han på finska.
Men jag hade ingenting sett och förstod därför icke rätt hvarför han förlorade tre femdollars sedlar efter hvarandra, ehuru han synbarligen var fullt lika kallblodig som han känt sig sedan början af partiet.
— Nu händer någonting underligt! sade han och skjöt hela högen af sedlar fram mot bankören.
— En gång till och så sluta vi? föreslog han på engelska. Och bankören nickade ett bistert "all right".
Men han hade knappast slagit ut korten på bordet innan Erik lade båda händerna på dem.
— Korten äro orätta, sade han mycket lugnt.
Bankören flög upp från sin plats med revolvern i handen. Och i samma ögonblick höjde öfversten sin.
— Bort med händerna! Och tag tillbaka, hvad ni sade eller förbanna mig — — — röt bankören, men blinkade osäkert mot öfverstens revolver.
Erik Käykkä reste sig också, utan att flytta händerna från korten, såg bankören styft i ansiktet knappa sex tum från revolvermynningen och sade med långsamt eftertryck:
— Korten äro orätta, säger jag — — och ni är en tjuf!