— Åh, gå och lägg dig och sluta med den där olåten, uppmanade Korhonen. — Du har druckit tillräckligt för en kväll — och det ha vi nog för resten alla.
I den punkten spordes åtminstone ingen högljudd meningsolikhet, utan följde småningom alla Lehtinens lydiga exempel, så att hela lägret snart var försänkt i sömn.
Följande morgon, då de andra gingo ut till hygget, stannade Lehtinen hemma. Han kände sig så betryckt i anledning af sitt beteende föregående afton att han icke ville lämna den nye kocken och hans skyddsling, utan skyllde på att han var sjuk.
Men då det längre fram på dagen blef klart solskensväder, så att skogen gnistrade och sken, frågade han om David ville låta honom draga Katie på kälken ut till den trakt, där de andra arbetade.
— Det blåser inte det minsta och de skulle säkert alla tycka det roligt att se henne där, sade han. Men sade icke, tänkte det kanske icke ens klart, att det på sätt och vis skulle återupprätta honom i egna och andras ögon, om de sågo den lilla anförtrodd i hans vård.
Och David, som hvarken var långsint eller betviflade att Lehtinen skulle taga bästa möjliga vård om Katie, hade ingenting att invända.
Därefter upphörde emellertid, såsom efter tyst öfverenskommelse, de storartade månadsgillena. Endast första gången då Koivumäki återvände från bygden utan den vanliga whiskykaggen, hördes något knöt. Men det kväfdes i lindan af Abel Korhonen.
— De som vilja supa sig fulla kunna själfva skaffa sig whisky och dricka den i skogen, förklarade han kort om godt. — Där går det an att skrala och slåss så mycket ni vill. Men här skall lefvas så att vi inte skrämma lifvet ur barnstackaren, som vi tagit vård om.
Och därvid blef det.
De hade så godt som alla börjat betrakta Katie såsom sin gemensamma skyddsling, isynnerhet sedan den afton då de så när farit hvarandra i lufven för hennes skull. Och hon var lika god vän med dem alla, utom att hon alltid, då ett eller annat gick henne emot, tog sin tillflykt till David och annars oftast höll sig till Kalle Lehtinen. Han hade en obegriplig förmåga att roa och underhålla henne och tröttnade aldrig på att uppfinna nya lekar.