Hvad det led på vintern begynte David Anttila allt eftertryckligare tänka på hvad han väl skulle taga sig till då skogshygget tog slut. Att arbeta på dagspenning dög icke, då man aldrig visste huru länge sådant arbete räckte och han dessutom ej kunde börja släpa Katie med sig kring världen. Och årsdrängar höll ingen i det här landet, hade han hört. Om han hälst kunde bli torpare, men han visste inte om de ens hade torp.
Till sist beslöt han att tala med Korhonen om saken. Han var en klok karl och hade nog reda på allt, som var nödvändigt att veta om Amerika.
— Torpare? upprepade förmannen, då David framställde sin fråga, — Inte har jag hört om torpare i Amerika. Och bättre vore det ju också att börja på egen jord än på andras. Stockbolagen sälja alltid marken billigt då skogen är huggen och duglig åkerjord fins här nog hvar som hälst, bara man orkar få den under bruk. Men kanske vi kunde hjälpa litet, så du kommer i gång. Det är ju svårt för dig ensam, då du har flickan att se efter.
Det mötte inga stora svårigheter att finna lämplig plats för ett nybygge i en trakt, där man hade alt att välja på. Ett par mil österom arbetslägret flöt ån, som rann där förbi, ihop med en större flod, omedelbart nedanför en fors. På ena sidan om ån växte endast löfskog på mark, som var i det närmaste stenfri, så att den ypperligt lämpade sig till åker. Och något längre nedåt, längs flodstranden, fans lågländt, helt glest trädbevuxen jord, där det måste växa gräs i mängd under sommaren. Det var så godt som färdig äng för en gård. Ändå mindre svårighet mötte det att få köpa jorden, som ännu låg så långt från all odling, att den var nära nog värdelös. Saken uppgjordes i en handvändning första likviddag, då bolagets kassör gjorde sin rund kring skogslägren. Han hämtade nästa gång alla nödiga handlingar med sig, så att David Anttila redan inom en månad fann sig såsom egare till en betydligt större sträcka jord än han alls till en början kunde tänka på att bebruka.
Det var Abel Korhonen, som yrkat att han skulle taga för sig med besked, medan det ännu var tid.
— Det är en så god plats, att dit nog komma andra innan många år gått förbi. Kanske där till och med ännu en dag blir en hel by med kvarnar och annat vid forsen. Och du är så ung att du nog har tid att vänta.
Davids besparingar räckte väl till, oaktadt possessionens vidlyftighet, både för den första afbetalningen, som endast steg till tjugufem cents per acre, och till ett par hästar, som visst voro tämligen utkörda efter vintersläpningen, men dock goda nog för hans behof. Han hade varit kock i något öfver fyra månader för en och en half dollar om dagen och hade icke rört sin lön för annat än tobak, så att han till och med hade tillräckligt öfver för en ko och annat nödvändigt.
Men därmed skulle han i alla fall icke hunnit mycket långt, om icke hela arbetslaget kommit honom till hjälp. Medan de väntade på islossningen arbetade de under goda tio dagar på nybygget. Och det var tillräcklig tid för dem att uppföra en stuga med farstu och kammare bakom samt att dessutom fälla skogen på den blifvande åkern.
— Tak öfver hufvudet måste ju barnstackaren ha, utlät sig Abel Korhonen, då det först blef tal därom — och ensam kan Anttila inte både bygga och uträtta allt annat han har att göra.
Därför byggde de, allt af stock, till och med farstun. På virke var ingen brist och då stockarna bilades på insidan blef det ju nästan lika snyggt som af hyflade bräder, och mycket bastantare.