— Och på våren kan du taga fast tio af dem att föda under sommaren, fortsatte Lehtinen. — Stockkörarne betala nog hällre en tjugu, tjugufem dollars stycket än de sälja för nästan ingenting.
David myste af förnöjelse. Det var icke hans vana att tänka längre än på det arbete han närmast hade att utföra, men då någon annan gjorde ett förslag, fattade han så snabbt som trots någon om det var fördelaktigt eller motsatsen. Och just det hade utgjort hans största bekymmer att utsikterna till kontant förtjänst voro så ytterst små.
Kalle Lehtinen arbetade som om nybygget varit hans eget och hvad det led begynte det nog synas att arbetsstyrkan fördubblats. Innan vintern kom, var det kombinerade stallet och fähuset fullt färdigt och därtill åtskilligt annat undangjordt, hvilket David aldrig ens kunnat tänka på att begynna om han varit ensam.
Abel Korhonen var den näste, som kom på besök. Han hade uppgjort ett stort hyggeskontrakt och hade stämt möte på nybygget med så många af det gamla arbetslaget han hade reda på och med en hel hop nytt folk därjämte. Det blef helt lifligt på "Anttila" medan manskapet samlades och väntade på att årstiden skulle stadga sig. De flesta af dem voro nöjda nog att kunna förtjäna sitt uppehälle under de tvunget sysslolösa vinterdagarna, så att David fick en massa arbete utfördt. Han och Lehtinen hade huggit ned skogen för en rätt stor, ny åker, så att där fans virke tillräckligt. En badstuga växte upp inom några dagar och därnäst en ria samt en lada, dit männen flyttade hans höstack för att få bekvämare nattläger. Nybygget började till sin egares stora belåtenhet arta sig till en riktigt prydlig gård.
Nästan ännu belåtnare var Katie, som igen hade sällskap och omväxling dagen lång. Och blef bortskämd i nästan lika mån af alla.
— Hon kommer att få ledsamt, då här blir tomt igen, anmärkte David aftonen före uppbrottet till storskogen.
— Nå, någon gång kommer man väl hitåt också under vintern, förmodade Korhonen — om ej annat så för att gå i badstun. Det har inte beståtts förut i de här trakterna.
Han gillade i allo Lehtinens förslag beträffande stocksläpning.
— På det sättet kan det bli riktig karl också af dig, sade han, mera öppenhjärtligt än smickrande — isynnerhet om du låter Anttila taga hand om pengarna för er båda. Bäst vore det till och med om du sedan blef här öfver sommaren, fast du inte förtjänar mera än maten. De tre år jag känt dig har du förstört hvar dollar, så du ingenting har i behåll, fast du är nog så duktig i arbetet.
— Nå, man får se då vintern är slut. Nog kunde det ju gå också på det sättet, medgaf Lehtinen.