Lena log så hon sken. Gungstol och matta! Det var nog inte något fattigt ställe hon kommit till, fastän det syntes att ingen höll ordning i huset. Men det skulle snart bli annorlunda, om hon bara fick göra som hon ville.
— Kan man få en skurbalja? Och säg åt kocken — det tyckte Lena ändå lät förbålt sturskt — att han sätter på en gryta så jag kan få hett vatten. Här ska bli snygt innan kvällen.
— Hett vatten och kallt vatten med fins alltid i huset, sade Tuominen. Här utanför, strax vid trappan fins två kranar — se här — och dem behöfver man bara vrida på, så får man så mycket vatten man vill, både varmt och kallt.
Lena spanade upp sina bruna ögon så de blefvo ännu rundare än förut. Nog hade hon ju hört att Amerika var ett underligt land, men att folk hade vatten i väggarna, så man bara behöfde låta det rinna, det hade hon ändå inte tänkt. Och varmt vatten till på köpet!
Hon kände sig ännu mera hågad att begynna rengöringsprocessen genast, tog af sig koftan och hufvudduken — den hade hon för öfrigt beslutat att lägga bort så snart hon fick sin första lön och kunde köpa hatt — samt började knäppa upp sin halfylleklädning så ogeneradt som om hon varit hemma på torpet. Ty att skura med den bästa klädningen på kunde aldrig komma i fråga.
— Hvar håller ni baljor och skurtrasor och så'nt? frågade hon
Tuominen, som inte riktigt visste hvad min han skulle hålla.
— Jag skall låta Wehkalainen hemta upp alt som behöfs, sade han för att få litet uppskof, ty sådana artiklar hade inte ofta begagnats i huset i hans tid. Och härmed gick han ned för att sätta husvakten i värksamhet.
Men Wehkalainen befans inte synnerlig böjd för att skaffa ihop en skurttiralj.
— Hvad är det för nya konster du nu hittat på? frågade han argt så snart han fått klart för sig hvarom det var fråga. Här blir förb—dt roligt, om kvinfolk ska' börja föra kommando — kan hon inte själf söka rätt på hvad hon behöfver så — — —
— Jo, det kan hon och det ämnar hon också göra, afbröt Lenas röst. Hon stod i dörren till trappuppgången, barfotad och i lintygsärmarna, alldeles som hemma. Väntan hade redan blifvit henne för lång.