Så färdades de vidare tillsammans. Men den vackra främlingen tröttnade till slut, och då satte sig Pundari ned vid vägen och formade af sina runda knän ett stöd för det täcka hufvudet och kysste sin kamrat till sömns och strök hennes praktfulla silkesglänsande hår och smekte det slumrande, guldhyllta, fulländadt sköna ansiktet, ända tills en stor kärlek till den främmande mognade inom henne och kom hennes hjärta att svälla.
Men medan hon fortfarande betraktade det sköna ansiktet, som hvilade mot hennes runda knän, förvandlade det sig plötsligt. De fylliga kinderna skrumpnade bort på samma sätt, som en gyllene frukt vissnar och torkar. Underliga hålor mörknade och djupnade kring ögonen; de silkeslena ögonhåren försvunno med sina skuggor; de praktfulla lockarna hvitnade som altareidens aska; läpparna blefvo vissna och insjunkna, tandlös gapade den engång så rosiga munnen och ansiktets framskjutande ben förebådade en dödskalles grinande linjer. All doft af ungdomlighet var borta, men i stället uppsteg dödens outhärdliga lukt, och med den de ohyggliga, krypande ting, som döden ger näring åt, samt de blygrå färger och fläckar, som äro dödens hemska fingrars insegel. Skrikande flydde Pundari till Buddhas närhet, och berättade för honom allt det hon sett.
Och den af hela världen dyrkade tröstade henne och sade:
"O Pundari, lifvet är endast en frukt och skönheten endast en blomma! Hvad värde har äfven den vackraste kropp, då den ligger och förmultnar på Ganges stränder. Ålderdom och död kan ingen undgå; likväl är detta icke det värsta, — utan de nya födelserna, hvilka stå i samma förhållande till detta lifvet, som ekot till rösten i en håla, som de stora fotspåren till elefantens steg.
"All sorg har sin rot i begären; ur begären framaflas allt ondt. Själfva kroppen är endast en skapelse af själen, af hjärtats dåraktiga nöjestörst. Liksom drömmarnas skugg-gestalter skingras, då den sofvande uppvaknar, så skall ock sorg och ondska försvinna ur deras sinnen, som lära sig att öfvervinna begären och kväfva hjärtats törst. Och på samma sätt skall kroppen själf försvinna för dem, som dygdigt vandra längs de Fem Vägarna.
"O Pundari, ingen eld bränner hetare än begärens; ingen glädje är större än den att öfvervinna kroppen. På samma sätt som den hvita storken står ensam invid den uttorkade liljedammen, så skall det gå dem, hvilkas ungdom förrunnit under dåraktiga passioners vilda brand. Och då den stora förvandlingen kommer, skola de födas på nytt till dårskaper och tårar.
"Endast de, som funnit sin glädje i den vildmark, för hvilken andra fasa; de som lyckats utsläcka all sin längtan; de som, öfvertänkande lifvet och döden, gjort sig själfva fria från lidelser, endast dessa nå lyckan och kunna, jämte det de undvika en andra födelse, inträda i Nirvanas sällhet"…
Och bajadären afklippte sitt hår, bortkastade sina smycken och juveler och öfvergaf allt för att beträda de Fem Vägarna. Och i sin glädje däröfver läto Deva gudinnorna bärgen stråla öfver den hvita staden, och fyllde luften med ett rägn af sällsamma blommor. Och eho det vara må, som önskar få veta mer om Buddha, han läse den underbara boken "Fah-Khev-King", — kapitlen om Dhammapada.
YAMARAJAH
Legenden om Maggavago, eller "Vägen", — hvilken står att läsa i den underbara boken Dhammapada… En berättelse om den Buddha, vid hvars födelse stjärnorna stannade i sitt lopp…