* * * * *

Då han vaknade upp igen låg han naken vid ingången till en underjordisk begrafningsplats. En så vild skräck och förtviflan öfverföll honom, att han beslöt att göra slut på sitt lif. Men konungens tjänare funno honom och buro honom välbehållen hem till hans faders hus. Och Ousirmari lyssnade till hans hemska berättelse.

Därpå sade Ousirmari: "O Satni, den döda Noferkeptah är en mäktigare trollkarl än till och med du, som likväl är lefvande. Vet framför allt, min son, att dina barn lefva och befinna sig väl i min omvårdnad; och vet äfven att den kvinna, hvars skönhet förtrollade dig, och för hvars skull du i tankarna begått alla dessa skändliga brott, var en skenbild, framtrollad af Noferkeptah. Genom att sålunda uppväcka dina passioner, tillintetgjorde han din magiska makt. Och skynda dig nu, min käre son, att föra boken tillbaka till Noferkeptah, i annat fall kommer du att förgås jämte hela din släkt!"

Så tog då Satni Thoth’s bok, och bärande en grepe och en käpp i handen och ett brinnande fyrfat på hufvudet förde han den tillbaka till den thebanska nekropolen och ned i Noferkeptah’s graf. Och Ahouri klappade i händerna och smålog, då hon såg ljuset återvända, och Noferkeptah skrattade och sade: "Sade jag dig ej det?" — "Ack, blef du förtrollad, o Satni?" frågade Ahouri. Men Satni bugade sig djupt inför Noferkeptah och frågade hvarmed han kunde få försona sitt fel.

"O Satni", svarade Noferkeptah, "min hustru och min son ligga i verkligheten begrafna i Koptos; dessa gestalter, som du ser här, äro endast deras skuggor, deras Ka’er, — som uppehållas af min trollmakt. Sök därför upp deras hvilorum i Koptos och jorda deras kroppar invid min, på det vi alla må bli förenade, och du sålunda göra bot…"

Så begaf sig då Satni till Koptos, och råkade där en åldrig präst, som visade honom Ahouris grafplats, sägande: "Min farfars far omtalade det för min farfar, som omtalade det för min far!" Och Satni fann liken och återgaf Noferkeptah dennes hustru och son, och fullgjorde sålunda sin bot. Hvarefter Noferkeptah’s graf blef för evigt förseglad på Pharaos befallning; och ingen människa känner numera den plats, där han ligger begrafven.

KÄLL-JUNGFRUN

En saga från det fredliga land, där ingen bär kläder, förutom de döda; där de unga äro sköna som bärnstensstatyer; där under en evig sommar till och med bärgen vägra att omsvepa sig med gördlar af moln.

* * * * *

"Mäktige Omataianuku!"