"Ratsch —"!
En liten lysande, gulblå låga sprang fram från stickans topp —!
Kvick i vändningarna "som en eldgnista", förde Maglena den lysande lilla lågan till en fet tjärvedspinne.
Den tog genast eld! Den brann med djuprödt sken, röken ringlade svart, rart tjärdoftande upp i luften.
"Ante", — ropade Maglena dämpadt —, som rädd att med sin blotta röst släcka elden.
Ante, som legat med slutna ögon och inbillat sig att han var en Carl
XII:s tåliga krigsbuss, såg upp.
Som en pil flög han upp och kastade fällen ifrån sig.
"Stinta! — Ja — men Maglena. — Hur ska jag förstå de här?"
Maglena talade stolt och leende om hela det underliga eldsäfventyret.
_________________________________________________________________