TJUGUFÖRSTA KAPITLET. I EGEN GRÖN STUGA.
Ante fick snart en brasa till stånd och det så godt som midt på stuggolfvet.
Den släcktes ej fast den smälta snön sipprade ner från granbarrstam och snövåta grenar.
Matsäcken förslog ännu. Men se'n man ätit var det ju kväll och åter liggdags.
"Int kan vi lägga oss nu igen, så bra som vi ha de", tyckte Maglena.
"Förresten så vet vi int om de är midt i natta eller lid emot moron."
Hon gick beskäftigt och ordnade om i kunten.
"Vet vi int?! Jag har väl klocka, som säg hva tid de' är!"
"De är nog morgon snart, det känne jag på mej, för jag har just som en sån' håg att sätta mej till att arbeta med nån'ting. Underligt de månen int hunni längre. Han satt bara några alnar ifrån storfjället, såg jag, när jag nyss var ute. Om han int håll på te gå ner kanske, iställe."
"Har du nån'sin sett månen gå ner i österled! Men — men. — Vet hvad är de åt klockan! Hon går, men är då alldeles bort i tok."
Ante lyssnade på klockan, skakade på den, som han sett stort folk göra.