TJUGUSJUNDE KAPITLET. ILLA UTE, I VAL OCH KVAL.
Månke pratade med Gullspira och nåppade gräs till henne, när han helt oväntadt blef framkallad till det unga paret, som satt där på gungbrädan.
När han tillfrågades om hade lust att stanna kvar här i gården, och det för alltid, svarade han först säfligt, att han för sin del inte hade något häremot. Inte kände han sig precis glad öfver förslaget heller, bara just som undersam och lite uppnervänd på invärtes.
Så han sköt upp axlarna, satte händerna i "fickorna" stirrade ut framför sig och stod där och teg.
Det var nog lite snopet för ungfolket, som ville ta "tråljen" af honom och väl trodde att han skulle bå' skrika och skratta i fröjd öfver att vara fri den.
Och så stod han och bara teg och såg betänksam ut.
"Men gosse, vill du int bli stannande", frågade Kristina förundrad och rent af missnöjd.
Ängslig och förlägen vände sig Månke mot smålanden, där syskonen åter rensade ogräs. Och med ens visste han huru han ville ha det.
Tjenligt (rätt) åt Ante och Maglena, om han drog sig undan dom. Dom skulle få nypa och mässingkamma och såptvätta lagom härefter!
Så Månke han vände sig emot ungfolket med ett lyckligt, inmarigt leende och sade att han för sin del tyckte att de skulle bli storbra att få bli stannande i den här gården.