_________________________________________________________________
TJUGUÅTTONDE KAPITLET. MÅNKE OCH GULLSPIRA.
Ante och Maglena voro nu i deras tur framkallade. De sutto på gungbrädan mellan ungfolket. Allvarsamma saker afhandlades.
Först blef det då afgjordt, att Månke skulle få stanna hos det unga paret som deras eget barn.
Se'n blef det fråga om geten.
Sågställaren undrade om Ante ville sälja geten till dem. Patron hade lofvat honom att få hålla två får vid gården och han trodde nog att han lika gärna fick ha en get i stället. Han skulle gärda opp en inhägnad med litet hus åt henne så hon inte behöfde göra någon opåräknad skada.
Ante betänkte sig! Maglena iakttog det där hon satt både haj (häpen) och sint. Var Ante en så'n mes att han inte med en gång kunde säga ifrån att dom inte kunde undvara Gullspira!
Nu var det Antes tur att bli nypen. Under afhandlingens gång nöp Maglena honom allt värre och värre. Han satt ju där som en hare utan att, i en så'n här gård, ha så mycket makt i sig som att säga ifrån med ens. Si så där ja. Midtför näsan på Maglena så tar han an det pris af tolf kronor, som bjudes för "geten".
"Geten!" Just som om Gullspira vore en get, en get att sälja bort, som hvad getaskrälle som helst.
Och till på köpet sitter Ante där helt lugn och säger, att han redan länge varit betänkt på att skaffa Gullspira något godt och bra ställe att stanna på.