De stodo blossande röda med nedslagna ögon och kände sannerligen mera lust att gråta än att ge sig i dans.
Elsa kom springande och räddade dem.
"Mat och kaffe fanns i ordning i störes!"
Hon drog Ante med sig. Ingegärd och Sylvia togo Maglena mellan sig och sprungo i väg öfver vallen, uppåt störes.
Sara stod inne i den svala, halfmörka mjölkkammaren och hällde upp mjölk i trågen. Hon hade dörren öppen ut till det stora rummet. En stor spis fanns i hörnet vid dörren, där brann elden hög, fast det var varma, ljusa sommarnatten.
Men potatisen hade kokat öfver den och kaffet, för koletarna.
Sara, hon var så nöjd att slippa sätta sig och mjölka korna nu midt i natten.
Hon hade blifvit rent förundrad att finna alla korna mjölkade, utom Rosenpånosen. Den kon "slog" och ville inte "ge ner mjölken" när bara barnungar kommo dinglande med mjölkstäfva och pall och satte sådant ifråga.
Ingegärd förklarade att de inte hade kunnat tåla att höra huru korna läto om sig, med mjölken som spände i jufren på dem. Därför hade de mjölkat.
_________________________________________________________________