— Låt mig tänka efter; månne han sade någonting vidare? Nej, jag tror inte. Han upprepade blott oupphörligt: "Spela — spela", och jag spelade och vi förstodo hvarandra mycket bättre genom musiken än om vi timtal samtalat med hvarandra.
Valérie låg tillbakalutad i en låg länstol med händerna under nacken och blicken uppåtriktad; strax därpå fortsatte hon i drömmande ton:
— Ja, jag tror, att han måste veta, det jag älskar honom.
— Valérie! utropade Margot och blef alldeles blek. Hon gick fram till sin syster tilläggande: — Jag önskar, att du icke sade någonting dylikt, ens på skämt.
— Det är intet skämt — det är sanning, en välsignad och härlig sanning. Jag älskar honom och han vet, att jag gör det — jag hoppas åtminstone, att han vet det. Det skulle glädja mig. Kan man väl egna en stor man en större hyllning än att man i kärlek böjer sig för honom? — Hon talade fullkomligt lugnt, satt fortfarande tillbakalutad i stolen, blickade fundersamt opp i taket och dinglade med ena foten.
— Jag vet, att du är förfärad, fortfor hon strax därpå. Men jag kan inte hjälpa det. Du inser bestämdt, Margot, att en sådan känsla, som denna icke kan dämmas upp af de vanliga, konventionella reglerna. Från och med första ögonblicket jag såg Paul Waldeneck viste jag, att jag älskade honom, och nu känner jag mig lugn vid tanken på, att han likaledes vet det.
— Och älskar han dig äfven? frågade Margot med halfkväfd röst.
— Huru kan du fråga någonting sådant? Jag tror han tycker om min musik — men att han skulle älska mig? — Ack du är grym, som ens kan antyda någonting dylikt. Betänk, att jag blott är en del af hans tusental tillbedjare; ända tils i går hade han aldrig hört talas om mig. Nej, jag har aldrig ens i mina vildaste fantasier drömt om, att han skulle älska mig.
— Och du har ändå många gånger påstått, att din musik säger dig, att han behöfver dig, att ni äro skapade för hvarandra.
— Det var innan jag hade talat med honom, utropade Valérie lidelsefullt. Han är en konung bland män — och jag — hvad är jag? Ingenting! Ingenting! Låtom oss icke mera tala om honom.