Sir John rynkade ögonbrynen.
— Jag tillstår, att jag inte begriper detta, mademoiselle. Jag vet, att ni, då ni så vill, kan tvinga er syster att lyda; nu vill ni påtagligen ha mig att tro, det ni ej eger någon makt öfver henne.
— Nej; ni kan inte häller förstå det, sade Margot gråtfärdig. När Valérie helt och hållet är sig själf, kommer jag alltid till rätta med henne; men tid efter annan får hon ett anfall, en nyck — huru skall jag kalla det — och då följer hon blott sitt eget hufvud, om jag också säger hvad jag vill. Efteråt ångrar hon sig nog, men då är olyckan redan skedd.
— Och denna gång kommer olyckan att vara ganska betydande, sade Croft. Det kommer att bli en treflig scen, då min tant får höra, att I faren härifrån. Hon kommer naturligtvis att föra det vidare — hon är en mästarinna däruti — och hennes vänner komma att göra detsamma och tillfoga er syster mycken skada. Ni måste förmå henne att stanna. Han var mycket allvarsam och dessutom mycket förargad. Han hade aftonen förut mycket tänkt på de båda unga flickorna och uppgjort allehanda planer för att hjälpa dem; men han hade framför alt räknat på lady Mary Brackens bistånd i och för utförandet af dessa planer; och nu ville detta dåraktiga, egensinniga, snarstuckna, lilla geni utsätta sig för värdinnans och hennes vänners obevekliga vrede.
— Säg er syster, att hon ej får resa, och då Margot svarade med en
lätt axelryckning, fortfor han: Vänta, jag skall själf tala med henne.
Var så god och säg henne, att jag ber att få tala några ord med henne.
Fråga henne om hon ej ett ögonblick vill komma ut på terrassen?
Då frukosten var förbi, gick Margot upp till sin syster, hvilken hon fann kämpande med koffertremmarna. Då Margot framförde sir Johns hälsning, upphörde Valérie ett ögonblick med sitt arbete.
— Hvad vill han mig? frågade hon med rynkad panna.
— Huru skall jag veta det? svarade Margot, det är visst bäst, att du själf går och hör efter det.
— Men jag säger på förhand, sade Valérie med en mycket beslutsam blick, att jag inte låter öfvertala mig att stanna. Jag är fast besluten. Gå och säg lady Mary Bracken, att vi återvända till London i dag, ock fråga henne när något tåg går.
— C'est bon, c'est bon, sade Margot lugnt. Gå du nu under tiden och tala med sir John.