— Det var vår stackars mammas hemgift; flygeln och taflorna och skrifbordet utgjorde en del af möblerna i hennes flickrum. Hennes familj skickade dem efter henne, då min far och hon lämnade Paris.
— Er mor var fransyska — eller huru? frågade Croft intresserad.
— Ja, hon var en fröken de Renaissan. Stackars mamma. Jag minnes henne just nätt och jämt — hon dog, då jag var åtta år gammal. Hon var så vacker — så vacker, men så blek — och hennes små händer voro så hvita och magra. Hon satt för det mesta vid elden och sydde, sydde — och sedan en vacker dag — vek hon ihop sitt arbete — jag tror det var en af pappas rockar hon lappade — och knäpte ihop sina händer — så här — minnes du det, Margot?
Margot svarade ingenting, men Croft såg, att hennes ögon stodo fulla af tårar.
— Efter en stund, fortfor Valérie, steg hon upp och lämnade rummet och därvid stödde hon sig vid alla bord och stolar hon gick förbi. Är det inte besynnerligt? Jag kommer ihåg det så tydligt som det hade varit i går, fastän jag icke alls kommer ihåg hennes sjukdom, som sedan följde.
— Er syster är mycket lik den där taflan, sade Croft och kastade en blick på porträttet, från hvilket samma patetiska ögon blickade ned; den underbart vackra ansiktsovalen och den smidiga gestaltens graciösa linjer voro äfven noga återgifna.
— Ja, utropade Valérie med ett helt annat tonfall i rösten, Margot är alldeles som mamma. Hon är alt igenom fransyska; hon önskar, att alt skall vara convenable — icke sant, Margot? Och hon har ett så prydligt sätt att vara! Min lilla syster, hon är aristokrat till och med när hon torkar dammet i rummen eller lagar till en pudding. Jag kallar henne "Mademoiselle la Marquise".
Då hon torkar dammet i rummen eller lagar till en pudding. Tanken på, att Margot gjorde dylikt, berörde sir John oangenämt. Han kastade en snabb blick på Valérie för att se om det var hennes allvar.
— Brukar ni också torka dammet i rummen och laga till puddingar? frågade han med en ton, som mot hans vilja lät både uppskrämd och förvånad.
— Nej, hon låter mig icke utföra något arbete, fastän jag så gärna ville det. Jag år född därtill — jag har zigenarblod — likasom pappa.