Tårarna kommo — ändtligen! Lofvad vare Gud!
Ja, Gud vare tack och lof, när tårarne förbarma sig där sorgen slår!
Sedan kommer tiden och hjälper på sitt vis.
Det är som när snön kommer och lägger sig hvit och mjuk öfver afmejade åkertegar. Den gör godt och den gör vackert igen, och så blir, hvad en gång varit därunder, till slut endast ett vemodigt minne.