Där inne i ett stort rum står mor själf — med pipsnugga i munnen — just i färd med att lyfta af pärgrytan.
Det är en mörkhyad, medelålders kvinna med vackra, kraftigt skurna drag. Flickan på trappan ärfver inte sin skönhet blott af fors och skog.
Familjen, som är stor — nio personer — sitter just till bords, där hela servisen består af träskedar.
Alla äro de mörklagda, utom gubben, som — gammal och grå — mer liknar det vanliga allmogefolket där i trakten.
Maten är enkel — som alltid hos allmogen i öfre Norrland — bröd med en smörklick och ett tvättfat med välling och så pärer. Sedan måltiden är slut, knäppas händerna till tack, träskedarne slickas väl af och stoppas ned i bordslådan, och hvar och en går till sitt.
Mor är nog så språksam och kan tala om litet af hvarje om deras lif och arbete. — Där på Näset — så heter gården — ha’ de bott i många år, och de tycka nog själfva, att där ä’ fägert — och Fällforsen deras — ja den ä’ fägerst. Där har också gubben år efter år vågat hälsa och lif under flottningsarbetet. — De väldiga timmerbrötar, som hopa sig ofvanför fallet, ä’ minsann int’ så goa’ te’ tas’ me’!
Och vill en dit opp och se, finnes ingen bättre roddare än äldstpojken deras.
Han är också präktig — äldstpojken — spänstig och mörklockig. Med säkra årtag drifver han fram båten, och där han sitter med skjortan öppen i bröstet och slokhatten tillbakaskjuten på nacken, minner han om söderns gondolierer — sigenarblod smyger sig ofta in här uppåt. Man kan tro sig glida fram på lagunens vatten ... Men så kommer verkligheten med bedöfvande dån allt närmare och närmare, och älfven går strid och upprörd. Det är nog bäst att få stiga i land då! En lummig skogsstig, där fåglar bo och sjunga i träden, slingrar sig efter niporna och upp till fallet. Och där — ytterst på klipporna — är man omgifven af kokande, fräsande vattenmassor, som störta sig utför under bedöfvande dån och kasta omkring och öfver sig en slöja af finaste skumrök.
De höga, lodräta stränderna klädas äfven här af rikt schatterad skog. Här och där bryta sig vilda, svarta klippor fram i stup med klungor af saftiga ormbunkarne i remnorna.