XXIV
LIFVETS SANNING
Då Lucy genom Black erfor, att Oskar befann sig i hennes närhet, utbröt en verklig storm inom henne.
Kärleken, glädjen att återse den man, som hon högst af alla älskade, var en af de starka elementer, som bragte i svallning vågorna från djupet af hennes hjertas haf. Det andra elementet utgjordes af hennes oroliga tankar. Kärleken till honom och kärleken till friheten kämpade emot hvarandra. Hjertat försvarade den enas rättigheter, hufvudet den andras. Hade hon icke älskat så outsägligt, så hade denna strid aldrig kommit i fråga. Men nu ville hon förvissa sig om enderas seger, innan Oskar genom sin närvaro kunde inverka på dess utgång.
Lucy hade icke lemnat rummet, der Black för några timmar sedan meddelat henne den underrättelse, som inom henne framkallat den afgörande stormen. Hon befann sig i samma stora sal, der vi första gången funno Lord Suffridge i strid med tankar, ännu dystrare än den nattsvarta himmel som bevittnade den.
Men Lucys kamp belystes af en klar varm sol.
Under en flere timmars tystnad, hade Lucy ömsom för sitt inre framkallat hela sitt fordna lifs sträfvanden, den närvarande tidens ovisshet och framtidens olösta gåta. Småningom blef tystnaden och ensamheten tryckande för henne; hon steg upp, gjorde några steg i rummet och stannade derpå med ens. Tankarne hade åter öfverväldigat henne.
Hon böjde sitt vackra hufvud, riktade den blåa, klara blicken framför sig, men öfver den låg skymten af en skugga. Man kunde ana, att det hon såg ej fanns inom den yttre synkretsen. Småningom — långsamt — knappt märkbart böjde hon sig framåt; hennes hand höjde sig allt mer och mer, den tycktes frambesvärja en osynlig gestalt; hon kastade sitt hufvud bakåt, ögonen blixtrade och hon utbrast med hänryckt exaltation:
— O, hvem kan säga mig om min kärlek för honom är stark nog för att qväfva min frihetsdyrkan? O, att jag aldrig komme att ångra det val, som nu förestår mig!
— Och hvarför skulle ni göra ett val? ljöd en röst invid henne.
Lucy utstötte ett skri, och det eko som det framkallade ur den stora salens sekelgamla murar, bortdog med Oskars namn.