Libert hade ingenting sett. Han såg ingenting i sällskapen, där han var och spelade, utom i sällsynta fall, då någon av damerna kunnat närma sig honom för att be om en eller annan särskild melodi och smålett mot honom. Då lade han sedan märke till den damen och gjorde sig kanske ett litet svärmeri för kvällen — man visste inte vad som kunde röra sig inombords hos den förbehållsamme Libert. Men på överste Oberons bal närmade sig ingen dam honom, ingen riktade ens på hela kvällen ett ord varken till honom eller till Matti, utom betjäningen, som enligt överstinnans vänliga order försåg dem med förfriskningar och i sinom tid med litet supé.
Hela aftonen dansade Alexis förbi dem, än med en rosa dam, än med en vit, eller en blå, men han hade inte vidare sett åt musikestraden till, inte mer än om den inte alls funnits, utan musiken utförts av osynliga änglar.
8.
Klockan två på natten sade överstinnan Oberon till Libert att man varit mycket belåten med musiken, men att det nu icke skulle dansas mer. Hon gled ett kuvert i hans hand och han lät det glida vidare ner i en ficka. Överstinnan sade till Matti:
— Fröken ser så ung ut, fröken är bestämt en mycket duktig ung dam.
I salongerna togo gästerna farväl; i danssalen kom en vaktmästare in och dämpade belysningen. Blygsamt väntade Libert och Matti att trängseln kring ytterplaggen skulle minska, innan de sökte upp sina egna och fingo skynda ner på gatan, där tjocka snöflingor börjat falla tätt, medan balen pågick.
Framför huset väntade några bilar, eller satte just i gång — troligen, tänkte Matti, var den Paschska bland dem. Libert och hon skyndade hemåt; deras steg hördes inte i den nyfallna snön, och de hörde icke att någon följt efter dem och kom fatt dem, förrän en röst bröt in:
— Matti, varför så bråttom?
Det var Alexis.
Han hade ratat hemfärden i bil, slingrat sig ifrån skyldigheten att artigt följa någon av de unga flickorna hem, och stod nu framför de två han icke på hela aftonen observerat. Som vanligt frågade han inte mycket efter Libert, utan vände sig blott till Matti.