Alexis fortsatte:

— Jag blev ifrån mig, när jag fick se dig, Matti. Du tror mig naturligtvis inte? Hela denna bal, jag förbannar den! Dessa flickor, jag har gycklat med ett halvt dussin av dem och kysst ett par, bara på trots. Jag tål ingen av dem. Jag vet nog att jag gäller för att vara den fulländade unge mannen, alla blivande svärmödrars ideal, och redan börjar min mamma se sig om efter den blivande bruden. Men det finns något hos mig som inte passar i beräkningen.

Han pustade ut litet, Matti kände en sötaktig lukt av hans andedräkt. När de passerade under gatlyktorna såg hon också hur blossande hett hans ansikte var. De runda blanka ögonen, som liknade moderns, stirrade rätt fram, blankare än någonsin. Hans mun darrade litet med neddragna mungipor.

— Jag är bara tjugu år, Matti, men redan har jag varit med om för mycket, det är ingenting att berätta för dig, hemifrån får jag så mycket pengar jag vill ha, eller inte långt ifrån, pappa tycker bara om att jag gör av med dem. Men vad har jag gjort av dem på, utomlands och här? Det kväljer mig att komma ihåg det.

— Vem tvingar dig? frågade Matti.

Han for till som om han fått en knuff.

— Är du dum? frågade han tillbaka. Det trodde jag inte. Tvingar?! Det är min rätt att göra vad som faller mig in. Jag har varit dödfull och blivit sjuk och blivit bestulen och spelat med falskspelare och festat med människor av sorter, du inte ens har begrepp om — ifall du vill veta. Det är den årstiden i en ung mans liv, säger pappa. För honom är allting normalt. Och han har rätt. Årstiden är snart förbi, jag är snart led på den. Om ett par år är jag mogen att förlova mig med fröken Oberon eller någon snarlik och bli fullkomligt den person jag från början prickades ut att bli. Begriper du? Men det, det kväljer mig också! Att följa den utprickade banan.

Han lutade sig fram emot Matti, som satt orörlig, där hon pressat in sig i åkdonets ena hörn; han lät huvudet sjunka ner mot hennes knän.

— Jag är inte fullkomligt nykter nu heller, sade han, därför kan jag tala fritt. Matti, i hela världen finns bara dig, jag kan tala som jag vill med! Matti, lilla älskade Matti!

— Stackars Alexis! mumlade hon.