Den vita damen smekte henne lätt över kinden och sade:
— Och en vacker liten flicka är man.
Det var ett underligt yttrande och fullkomligt olikt vad alla andra människor brukade säga. Genom dörren bakom damen kom i detsamma en gosse in, ungefär så stor som Pontus, men mycket flottare klädd. Gossen hälsade: han bockade sig som om Matti varit en stor flicka. Det blev allt besynnerligare. Sedan stod han med händerna i byxfickorna, och medan damen betalade annonspengarna, sade han, när han såg hur det bara blev obetydligt över en krona:
— Jag tycker mamma skulle ge henne korset också.
— Det kan du ha rätt i, svarade damen.
Men Matti sade:
— Nej tack, det är alldeles för mycket.
Då skrattade den vita damen:
— Så väluppfostrad man också är! sade hon. Det är ingen stor present, min lilla vän, Alexis har rätt. Var så god. Det är just ett litet barnsmycke.
Och hon nästan tvang korset i handen på Matti.