— Vad ber du om då?
Det ville han inte berätta.
— Tycker du om dina bröder? frågade han i stället.
Matti gjorde stora ögon: — Naturligtvis. Mest Roland och sedan Libert.
— Varför mest Roland?
— För han är snällast. Och han har alltid sagt att jag är mest hans.
— Det är ju bara prat, sade Alexis; denne Roland tog sig stora rättigheter, föreföll det honom. Nå, fortsatte han, din far och mor då, tycker du om dem?
— Jag älskar dem!
— Det gör inte jag med mina, sade Alexis. På sätt och vis jo, naturligtvis. Men ändå inte så där att det känns, inte så där som man skulle vilja tycka om någon.
Dessa ord rörde Matti. Hon lutade sitt huvud mot hans skuldra, och Alexis sade: