— Den tiden, frågade Bourgsten, dansade fröken Liwin väl gärna på balerna?
— Inte gärna, svarade hon.
— Det var väl tämligen ovanligt för en ung dam? anmärkte han.
— Jag tror inte jag var av den vanliga sorten.
Rick föll in:
— Nej, det vill jag tro! Var du kanske heller aldrig kär?
Elma svarade litet stramt:
— Jag hade väl mina små upplevelser, också jag.
Vilket mod Bourgstens närvaro ingav henne! »Små upplevelser.» Elma hörde sig själv helt djärvt hålla fram detta i hennes egna ögon enbart löjliga begrepp. Unga flickors små upplevelser, vad var det annat än något uppskruvat svärmeri i det blå, en gömd kotiljongsros, månskenspromenader, något slädparti med stadens mest gynnade kavaljer bredvid sig? Lämpligt att här taga till som skydd för det, ingen fick veta något av — hennes verkliga ungdom.
— Aldrig har du berättat något, sade Rick.