— Om några dagar lämnar jag Frankrike och begynner det farligaste, jag hoppas det ärorikaste företaget i mitt liv. Vill ni tänka på mig?
Hennes hjärta klappade så häftigt, som skulle det spränga bröstet, men hennes stämma hade en drottnings säkra superba lugn:
— Det finns ingen kvinna i Frankrike, herr general, vars tankar icke dag och natt skola följa er och er tappra här.
Han svarade stolt och lidelsefullt:
— Men det finns blott en kvinna i Frankrike, som jag ber därom, och till på köpet ber jag henne blott tänka på mig.
Edmée gick raskare de få steg, som ännu skilde henne från de andra. Madame de Châteauneuf satt redan i vagnen och vinkade till henne. Louis stod vid vagnsdörren och hjälpte henne in med ceremoniös artighet.
De tre herrarna stodo och sågo efter ekipaget, så sade Duroc:
— Det är en ståtlig brud han får sig, Châteauneuf. Och nu blir hon ju rik också.
Förste Konsuln såg långsamt upp. — Såå — hon skall gifta sig med den där långa pojken?