— Skall kusin inte också gå? frågade Karin Maria litet otåligt. Hon stod och väntade på att få börja med dukningen, som i afton ålåg henne.
— Jo … Var är … han höll på att säga Agneta, men ändrade sig instinktivt, då han mötte Karin Marias inkvisitoriska blick, och frågade i stället: Var är Beata?
— Uppe och gör sig i ordning, svarade Karin Maria kort. Och därpå litet spotskt, då Joachim ännu dröjde:
— Vet kusin kanske, var Agneta är? Hon står nämligen inte till att finna.
— Nej! Joachim skrattade till, plötsligt i gott humör, liksom lättad av att veta, att hon åtminstone icke stod och gjorde toalett för »friaren». Men, om du vill, kusin, skall jag göra mitt bästa för att finna henne.
Han mötte mamsell Fiken i förstugan — hon hade som vanligt luktat främmande — gav henne kort besked om, var hon kunde finna Karin Maria, och sprang raskt uppför loftstrappan.
Ett ögonblick stannade han och lyssnade, om han ej skulle höra röster från flickornas rum — men nej, det lät verkligen, som om Beata vore allena. Därpå öppnade han på vinst och förlust, driven liksom av instinkt, dörren till den så kallade »yttre handkammaren», varest majorskan förvarade en del gammalt skräp och ställde undan saker, som icke brukades.
Det första han fick syn på därinne i den bleka, kalla vårskymningen, var också mycket riktigt Agneta, uppkrupen i en gammal släde från 1700-talet, målad, och framtill uppåtböjd som en snäcka. Hon hade svept in sig i en skinnfäll och fördrev tiden med att studera en gammal trasig bok, hon tillfälligtvis funnit däruppe. När hon fick se kusin Joachim, rodnade hon starkt och beredde sig genast att lämna sin tillflyktsort.
Han klev över några gamla lårar, som stängde passagen, stötte i förbifarten med huvudet till ett par talgljus — de hängde radvis under loftet i långa snören, uppträdda på vekarna, för att blekas — och nådde äntligen fram till den sålunda barrikaderade kusinen.
— Men, Agneta, han dämpade ovillkorligt stämman, i det han utan vidare slog sig ned på kanten av släden, som hon ännu ej hunnit lämna. Du sitter ju och blir dödligt förkyld häruppe.