— Såå? sade Nils Olof ironiskt, han var icke för intet uppfostrad av sin moder. Vad säger hennes nåd majorskan om det?
— Hon vet det inte ännu, svarade Joachim kort.
— Är det kanske, för att jag skall förbereda din faster på det här nöjet, som du kommer till mig? frågade baronen alltjämt i samma ton.
— Nej! Joachim kunde knappt behärska sig längre, till den grad retade den andres sätt honom. Jag kommer först till dig, emedan jag ansåg det lämpligast och … och … mest honnett, han höjde plötsligt stolt huvudet, att du, som mest intresserad i saken, först fick veta, hur det stod till.
— Vidare! ropade Stjerne brutalt. Han satt och trummade hårt med fingrarna på bordet; allteftersom Joachim återvann sin självbehärskning, förlorade han sin.
— Det är ingenting vidare, svarade Joachim ytterst saktmodigt. Det är bara det, som du nu har hört tre gånger, att Agneta vill ha mig och inte dig.
Nils Olof Stjerne reste sig upp och slog handen i bordsskivan, så att det rungade.
— Vill hon det? Det skall bli lögn! ropade han utom sig av raseri.
— Sakta i backarna, bror Stjerne! Joachim blev nu också het om huvudet. Uppger du icke dina anspråk med godo, så finner jag väl ett medel att tvinga dig.
— Res med henne till Norrbacka gästgivaregård, liksom du gjorde med den andra slynan. Efter det kan du vara förvissad om, att Nils Olof Stjerne inte skall reklamera skatten!