— Nej! sade hon kort, hest och slet sig med en kraftansträngning ifrån honom.
X.
Kristianstad den 20 maj 1830.
Kära systrar!
Genom pappa ha ni väl redan hört tillräckligt om resan, och till mamma skrev jag ju om, hur riktigt vänligt och aimabelt både moster Fagerhjelm och Susen, ävensom farbror själv togo emot mig i Kristianstad. Jag glömde bara att säga, att när vi ätit middag i Röinge, så glömde jag mammas sidenhalsduk, som hon lånade mig (ni vet, den smutsiga, gula, som mamsell Fiken färgade i vintras och som smiter). Men gästgiverskan har nog tagit vara på den, ifall någon hör efter den. Det var meningen, att jag skulle bott inne i Susens rum, men det upptäcktes, att det blev alltför trångt, och därför ligger jag i stället i det lilla gavelrummet. Där kan jag också se trädgården, som redan är alldeles grön. Var dag går jag till moster Netten och spelar för henne, och nu spelar jag riktigt svåra études och andra stycken. Om kvällarna läsa vi nästan alltid högt i professor Geijers böcker, som moster tycker äro så gedigna. Men vi sitta längre uppe än hemma, så att ibland är jag mycket sömnig.
Jag har varit på två supéer och en bal, sedan jag kom hit, och Susen säger, att det är riktig tur, då det är ovanligt, att någon ställer till något så sent på saisonen. På balen hos Rhenfelts hade jag min nya bobinettsklänning och jag blev mycket uppbjuden (till och med anglaisen, fastän jag i början inte kände många). Där var en ung kornett från Stockholm, som kände faster Anne-Ulla och många andra av vår släkt; han gjorde allt för att underhålla mig, men jag var mycket fière och retirée. I det hela bryr jag mig inte stort om att höra på Kristianstadsherrarnas doux-propos som moster Netten säger, men naturligtvis är det roligt, att alla människor äro så snälla och artiga emot mig.
Här är riktig sommar nu, och det vore bra, om mamma kunde skicka mig min gamla sommarhatt att ha till vardags, den nya med blommorna är så ömtålig. Om mamsell Fiken är snäll och hjälper Beata med att tvätta banden, kan den bli riktigt snygg, och det är nog någon av bönderna, som snart far in till staden.
Ha pingstliljorna på min rabatt blommat ännu? Ack, mitt kära, kära Munkeboda! Jag skulle aldrig bry mig om att bo på något annat ställe i hela världen! Jag tycker inte, ni skriva om allting. Jag vill veta allting. Jag vet ju, att ni alla, pappa och mamma och ni allesammans läsa mitt brev, därför ber jag inte hälsa någon särskilt, men jag tänker på er alla och på Munkeboda dag och natt. Varen förvissade om detta.
Eder innerligt älskande syster
Agneta Eliana Skytte.
Faster Charlotte hade beslutat att alltid egenhändigt bryta alla brev från sin yngsta dotter — trots den goda kristliga uppfostran, hon visste med sig att hon givit henne, var hon dock inte riktigt säker på, om det icke möjligen kunnat insmyga sig en eller annan förbjuden hälsning till »en viss person». I de få brev, som hittills kommit, hade hon emellertid icke upptäckt det allra ringaste av den sorten, och hon gladde sig redan över att Agneta började »ta sitt förnuft till fånga», samt gick så långt i sin godmodighet, att hon icke ens låtsade märka, att Joachim lika så väl som familjens övriga medlemmar med egna ögon läste breven från Kristianstad.