— Men vad i all världen är detta för galenskaper! utbrast Karin Maria förvånad och utan att förstå.
Nu blev Beata verkligen förnärmad. — Galenskaper! Det är ett mycket fint sätt — och dessutom det enda möjliga — att skicka Agneta en hälsning från stackars kusin Joachim, så att mamma icke upptäcker det. Minns du inte, att vi i början alltid brukade säga, att Joachim över pannan och ögonen hade ett sådant tycke med lille Hans? … Agneta själv anmärkte det så ofta. Om jag tordes skulle jag stryka under »en» — då måste hon förstå det, så vida hon inte är idiot.
— Låt mig se … Karin Maria genomläste med mera aktning de sista raderna. Ja, du har rätt, det är ganska fiffigt ihopkommet, när man bara kan gissa det. Du kan mycket väl stryka under — det gör du ändå så ofta, att mamma alldeles inte fäster sig vid det.
Uppmuntrad av sin kritikers gillande, fortfor nu Beata i en mera dramatiskt deklamerande och känslofull ton än hon förut vågat använda.
»Ack, älskade Agneta! Du skulle bara veta, hur vi här uppe på loftet tala om och tänka på dig. När vi se de ljuva liljorna, som nu blomstra på din rabatt och höra de glada sångfåglarna, som …»
— Det går aldrig an, Beata — mamma tror att du är tokig!
— Hon kan väl förstå, att våren inspirerar en till litet poesi … Mamsell Fiken och prostens Ottilie tala ofta mycket grannare i bara vardagslag. Men naturligtvis kan du nog förstå, att det är hans känslor jag vill uttrycka och inte mina egna. Det begriper naturligtvis Agneta strax.
— Där är kusin Joachim på loftet. Karin Maria reste sig hastigt. Du måste nödvändigt låta honom höra det först, innan du skickar det i väg.
Karin Maria öppnade försiktigt dörren och vinkade på kusinen, innan han ännu hunnit försvinna i trappan. Beata läste ännu en gång upp sitt opus — med något lägre stämma och inte så stor aplomb. Joachim gapskrattade, plötsligt i gott humör, men förklarade nådigt, att »det var bättre än intet».
— För resten skall du inte göra dig så mycket besvär, min snut, han behandlade Beata på ett helt annat familjärt sätt, än han någonsin vågade använda emot Karin Maria. Nu har jag fattat mitt beslut, och vid första lägenhet — man måste ju alltid vänta på »lägenhet» i detta förbannade land — sätter jag det i verket!