3.
Om icke Du förbarmar Dig,
Skall jag förlorad falla.
Du bad på korset ock för mig;
Du bad ju der för alla?
"Förlåt dem Fader!" sade du
O! framträd till hans thron ännu
Med samma bön för jorden.
4.
När jag med alfvar tänker på
Hvad jag har gjort i verlden,
Och hur de stunder äro så,
Dem jag ej skänkt åt flärden:
Då faller klippan på mitt bröst,
Mörkt blir mitt öga, stum min röst
Och mina ben försmäkta.
5.
Men såsom en förtvinad hjord
Af källans bölja friskas,
Så lifvas jag utaf de ord,
Som till mitt hjerta hviskas:
Den evige är huld och god
Mot alla, som med krossadt mod,
I tro till honom komma.
6.
Ty kommer jag betryckte fram
Med ett förkrossadt hjerta,
Med rodnad för min syndaskam,
Med svedan af min smärta,
Och ville gerna gråta blod
Om det i min förmåga stod,
Och kunde dig försona.
7.
Men ach! min gråt och all min blod
Kan ej en synd försona!
Blott Jesu! för ditt ädelmod
Vill domaren mig skona.
Blott din förtjenst, din stränga dygd
Utgör i dag det säkra skygd,
Der lugnad jag kan hvila.