Han är borta, han är redan der
Hos de englar, som de små bevara;
Han är frälst; han god och lycklig är,
Och i evighet skall han det vara.
20. ORD TILL EN FINSK MELODI.
Ensam går jag törnens stig,
Glömd af alla vänner,
Glädjen var ej gjord för mig,
Sorgen blott mig känner.
Stjernan log
En flyktig timma,
Men hon dog
I nattens dimma:
Glädjen var ej gjord för mig,
Sorgen blott mig känner.
Allmagt! du ju lofvat har
Skydd åt dem, dig dyrka;
Gif en värnlös dygd försvar,
Gif den svaga styrka:
Gif mig mod,
Den stund jag strider,
Tålamod,
Den stund jag lider
Allmagt! du ju lofvat har,
Att ge dygden styrka.
Vänskap! kom att ur mitt bröst
Utan grymhet rycka
Taflan af min lefnads tröst,
Taflan af dess lycka!
Läk det sår,
Din klokhet rifver,
Med den tår,
Din ömhet gifver:
Vänskap! du är sorgens tröst,
Du är glädjens lycka!
21. IDYLL.
Herden.
Skogsgud! unna mig, att finna
Någon ömmare herdinna,
Som ej flyr mig, när jag nalkas,
Att i samma skugga svalkas,
Som sin hjord ej från mig lockar,
När jag löf åt henne plockar,
Som sin hand ej från mig rycker
När min ömhet henne trycker.
Herdinnan.
Skogsgud! unna en herdinna,
Att en trogen herde finna!
Som ej glad på fältet spritter,
När hon tårögd hemma sitter,
Som ej tjust sig kransar knyter
Af de blommor, hon ej bryter,
Som ej hänryckt flöjten spelar,
Fastän hennes samljud felar.