Ack! du vet ej, goda Flicka,
Huru afundsvärd du är:
Englar på din oskuld blicka
Speglande sin egen der.
Lika lugn, som svanen simmar
Från strand till strand i sitt sund,
Du lemnar de flyende timmar,
Och möter hvar kommande stund.
Ja, tag ut din rätt af tiden,
Eljest stjäl han undan den;
Snart är blommans stund förliden,
Och blott törnet står igen.
Snart hon bryts, den långa keden
Af vänner utan all flärd;
Snart skils du från barndommens Eden,
Och träder i mödornas verld.
Räds dock ej, att himlen nekar
Sällheten åt dina dar:
Sen du lemnat vårens lekar,
Är din glada sommar qvar;
Och fast denne snart förflyter,
Blir ej din oskuld förstörd:
Hon blott sina blommor förbyter
I dygdernas mognade skörd.
29. EN BLICK mot FRAMTIDEN.
Hvart steg, min Nanny, som vi tage,
Oss närmare till grafven för;
Men tung blir vägen, om vi klage;
Nöjdt sinne honom treflig gör.
Låt oss med glada blickar stanna
Mot rymden af försvunna år;
Låt oss med styrka oss bemanna,
Att gå den väg oss återstår.
Låt oss med lifligt minne dröja
Vid hvarje utsigt som var skön;
Och tacksamt våra hjertan höja
Till den, som hörde deras bön.
Låt oss med lättadt sinne glömma
Hvart intryck af de mörka dar,
Och för vår framtid endast gömma
Den lärdom, som oss nyttig var.
De lärde oss att varsamt vandra
Den väg, som vi ej pröfvat än,
Att räcka handen åt hvarandra,
Och dubbelt troget hålla den.
Om solskensdar vår framtid hugna,
Så glädjoms utan öfvermod!
Men bli de mulna, varom lugna;
Och sökom vännen — Tålamod!