Samma själ i alla skiften,
Alltid klok, och alltid god,
Och vid brädden utaf griften
Stilla hopp, och värdigt mod.
Chor:
Du har pröfvat många skiften:
Må blott glada återstå,
Tills du slutligt skall i griften
Menskovännens tårar få.
49. Skaldebref Till Professoren, nu mera
Biskopen i Åbo, Doctor TENGSTRÖM.
Jag är ej sänd från snillets Gud,
Att tacka dig för alla gånger,
Du dygden klädt i känslans sånger,
Och sanningen i smakens skrud:
Han känner ej min stilla lycka,
Han känner ej mitt ringa namn,
Som glömskan snart ur ryktets famn,
Likt ett förvissnadt strå, skall rycka.
Jag kommer ej, från magtens hof,
Der Landets fader ifrån thronen,
Öm för sitt folk och religionen,
Sett din förtjenst, och sagt ditt lof.
Jag kommer ej att minnet föda
Af statens fest, der du gaf lif
Åt Patriotens ädla möda,
Åt vännens muntra tidsfördrif.
Jag vet, att öfver hafvets bölja
En här af minnen vågat sig,
Som än likt englar följa dig,
Som dig i grafven skola följa.
Jag kommer från min egen däld,
Der jag min sommardag förnöter,
Och af min skugga tillfredsstäld
Det glada hoppets telning sköter.