Och när skall smällan riktigt lära
De vittra namnsdagsflugor här,
Som verlden med sitt surr besvära,
Hur pinsamt deras läte är?
Ditt ädla kön blef också dömdt,
Att utaf dessa kräk besökas;
Och när är könet väl förglömdt,
Då tålamodet bör försökas?
Pris vare derför hvar och en,
Som dem på näsan litet knäpper,
Och med en vinge och ett ben
Dem åt sin utflygt återsläpper!
Men om en yngling, öm och kär,
Och blygsamt utur skuggan dragen,
Åt dig ett redligt offer bär,
Och med detsamma åt Behagen.
Om vid den tår, han dig besvär,
Som verkligen hans öga gjuter,
Som icke endast pennans är,
Att hon hans offer ej förskjuter;
Och du åndå är lika qvick,
Att högmod åt den stackarn blicka,
Då är du icke mer den flicka,
Som alla hjertans bifall fick.
Då är du blott en nippertippa,
Som snörper mun, som gör sig till,
Som ber så nödigt att få slippa
Hvad hon så gerna äga vill.
68. ANDRA PRISET.
Det är en hugnad, att gå långt
I allt hvad man sig företager;
Men ärans tempel är så trångt,
Och tusen slitas om en lager.
Dock äfven den värderas ju,
Som, fast han icke spetsen hunnit,
Likväl det andra priset vunnit,
Och är en narr, så pass, som du.
Du nöjs med dina örons längd,
Du bär ej bucklor, som en fröken,
Och öker icke stadens mängd
Af granna karlar eller spöken;
Men själen, du utspökar den,
Du hvarje trampad ros begråter,
Och knapt en slugas mord förlåter:
Du är en narr, du ock, min vän!