"Bed du, Maja Lisa, på mina vägnar."
"Jo, jag skall be."
Båda voro en stund tysta. Maja Lisas andning blef tung och jemn. Men
Almas ögon voro fortfarande öppna.
"Maja Lisa, sofver du redan?"
"Hvad önskar frun?" hördes en sömnig röst från soffan.
"Jag är bara så rädd."
"Ja, då frun inte läser sin bön. Det är deraf det kommer."
"Jag vågar inte. Gud hatar mig."
"Gud hatar inte någon, utan förbarmar sig öfver alla och ger syndernas förlåtelse, då menniskan ångrar sig."
"Nog har jag ångrat, ångrat så förfärligt, men det hjelper inte."