"Hvad talar frun om?"
"När man går med slutna ögon vid randen af en afgrund, så störtar man dit ner, innan man ens anar det. Och ingen räddar en. Eller hjelper. Gjordt är gjordt."
"Hvad skall man nu göra. Hon yrar."
Maja Lisa sprang och väckte Mina.
"Ge henne droppar," sade Mina. "Då får hon ju alltid ro."
"Jag kan inte och vet inte. Kom du."
Mina var motvillig och grälade på henne, men kom ändå.
"Gjordt är gjordt," klagade Alma ännu, vridande sig i sängen och stönande.
Hon höll endast upp för att taga in dropparna, som Mina ur skeden öste i hennes mun.
"Mera, mera," sade hon, fastän Mina hade slagit i skeden den vanliga dosen.