"Naturligtvis står jag fast vid hvad jag en gång beslutit."
Hon kom nu ej alls ihåg sina senare beslut.
"Verkligen? Och jag som redan trodde, att ni hade ångrat er."
Alma skrattade och var en smula förlägen. Men hon slapp att svara något, ty i detsamma kom John hem.
"Kommer du på brandkårsfesten i afton, John?" frågade Alma.
"Jag kan inte," svarade han och satte sig i en länstol bredvid henne, "jag har stadsfullmäktiges sammanträde."
"Vore det så farligt, om du för en gång blefve borta derifrån?"
"I dag ha vi vigtiga frågor före. Och sanningen att säga, så har jag just ingen lust för hela festen."
"Det är just det."
Alma såg melankoliskt på Nymark.